Röån
ÅN
"I begynnelsen var ån. Den hade funnits där långt före människorna, ja sedan urminnes tider, om inte (som Grönköpings Veckoblad brukar skriva) ännu längre tillbaka. Och den finns där idag, det lugna slingrande vattnet och den tre kilometer långa forsen genom byn. Byn består av tre delar begränsade av Ångermanälven, Röån och Tarån. Och byarna hette Tara, Rö och Tarå. De heter ’i folkmun’ så även idag, men när järnvägen byggdes i mitten av 20-talet och vi fick en egen station koms det överens om (vet inte vilka som gjorde det) att det på dess skylt skulle stå Röån – det namn som tidigare reserverats för ån. På denna skylt kom alltså att stå: RÖÅN, 52 kilometer från Forsmo, 202 meter över havet. Det var alltså Forsmo-Hotingbanans station som begåvats med denna vackra skylt. 

Från det att förste nyodlaren i mitten av 1700-talet satte spaden i Röåns jord har ån utgjort byns livsnerv. I den har vi flottat timmer, fiskat, badat, tvättat våra kläder, hämtat vårt dricksvatten och annat hushållsvatten, rott upp till våra bärställen, på vintrarna färdats på isen att hämta ved och mycket annat. I forsen såg ån till att ge drivkraft åt slipstenarna som vässade våra liar, drev kvarnen dit vi  forslade vårt korn att förvandlas till mjöl, och stampade ullen till vadmal i vadmalsstampen, som gav utmärkt material till våra kläder som både klädde och värmde i snöhöljd timmerskog.

I tidernas fullbordan skulle ån även ge oss ljus. Det var några driftiga bönder som beslutade sig för att bygga ett litet kraftverk där forsen startade, turbiner och motorer och generatorer och Gud vet allt inköptes och applicerades och visade sig fungera. Naturligtvis hade en timmerränna byggts så att flottningen kunde pågå obehindrat och åns fauna leva sitt vanliga fria liv.

Snart lyste en naken glödlampa hängande i taket i konstruktörernas kök.
Och inom inte alltför lång tid lyste det i alla böndernas kök på det viset. Och snart  även i torparnas, till vilkas skara jag hörde. Det var för all del inget direkt bländande sken alla gånger, men under vårfloden kunde man se att träda tråd på nålen även i det avlägsnaste hörn av köket. Men på höstkanten när vattenståndet var avsevärt lägre i ån, då var det bara en liten röd tråd i lampan som försökte sprida sitt sken.

 Hösten är ju skördetid och bland mycket annat skulle kornet tröskas. Det fanns ett tröskverk i byn som var motordrivet (handdrivna fanns ju åtskilliga), och inför tröskningen cyklade kraftverksföreståndaren Jonas runt till hushållet med uppmaningen: ”Nu får ni slå av elplattorna och släcka lyset, för nu ska vi tröska!” Då behövdes liksom en kraftsamling.

Snart kom tröskverket med motor och allt på plats och Jonas stoppade in en koppartråd i motorn och vek en böj på andra änden och slängde upp den på ledningen tre meter upp, varpå tröskverket brakade i gång.

Porjus
Porjus

 Vi var stolta och glada över vår lilla kraftstation och kallade det efter högt föredöme för Porjus. Det bästa med den var att ån inte påverkats på minsta sätt utan kunde användas precis som tidigare – till nöje och nytta.

Men säg den glädje som varar beständigt. För drygt 20 år sedan ansökte ett skogsbolag – Svanö AB – om att Röån skulle byggas ut. Man skulle dämma upp ån ovanför forsen, som alltså skulle bli torrlagd och uppströms skulle vattnet gå högt över ägorna och strandvegetation och -miljö. Som en av vårt byalags eldsjälar  sade:”Bolaga ä som fågelunga…dom gapa å skrik fast dom ä mätt!”

Mycket riktigt kom folk som mätte och räknade och satte upp olikfärgade pinnar på våra strandnära lägdor. Elaka anslag sattes upp med meddelandet att den som rörde någon pinne riskerade höga böter. Att bolaget fällde träd och härjade litet hur som helst på våra åkrar sades inget om.

Den gången lyckades vi stoppa företaget. Men nu är det dags igen uppenbarligen, om än med ett annat bolag som håller i bödelsyxan som hänger över vår å. 

Men vi kommer att sprattla emot så länge det någonsin går. Den lilla effekt man uppnår med åtgärden kan inte på något sätt komma upp till de värden man är beredd att förstöra. Det enda utflödet från Ångermanlands största naturliga sjö – Betarsjön – kommer att påverkas synnerligen negativt på en mängd olika sätt.

Vi är många som vädjar till utbyggnadsplanerarna att dra tillbaka utbyggnadsplanerna. Givetvis vi som bor i byn, men också många andra. 

Till dem som vädjar hör även uttrar, bävrar, öringar, gäddor, ålar, kräftor, flodpärlmusslor och många andra vattenlevande, kanotister och fågelskådare, dessutom Naturvårdsverket, människor över hela landet, hela Europa, ja hela världen (på våra protestlistor finns namn från Frankrike, Danmark, USA, Australien med flera exotiska platser), en del politiska partier och många många andra. 

Till planerande bolag vädjar även sunda förnuftet.

Min personliga eftergift till planerarna – och observera att jag nu talar för mig själv och inga andra bybor – är att ni får gärna fylla våra ändå snart övervuxna åkrar med vindsnurror, men rör inte ån Röån!

Är detta uppfattat?"

 Nicke Sjödin

Röån/Sollefteå

                                                                                                         Krönika ur "Älvräddaren"

 Förra gåmgen -Kort sammanfattning

Matpaus
 Rädda Röån 30/5  1981  Hos Hervor och Nicke

"Grundat på "Verksamhetsberättelse för Föreningen Rädda  Röån"

 BAKGRUND

1979:         I slutet av september erhöll innehavare av fallhöjder i Röån brev från advokat Sven Lindberg, som för en klients räkning önskade köpa in fallhöjder i ån. 26/11 höll samme Lindberg ett informationsmöte i Röåns föreningshus och en månad senare (20/11) begärde han att för Bodums Kraft AB få köpa in fallhöjderna. Avtal bifogades.

1980:         28/5 annonserades i lokalpressen länsstyrelsens i Härnösand beslut att tillåta Svanö AB och dess personal utföra undersökningsarbeten för en ev. utbyggnad av vattenkraften i Röån. Boende i Rö och Tara besvärade sig senare mot detta dock utan resultat. 5/6 kallades till ett möte i föreningshuset till vilket Svanö AB inbjöds. Bolaget, representerat av Bo Bele Begström, omtalade bl.a. att vattnet medelst tunnel skulle ledas ned till Ångermanälven. 27/6 erhöll hushållen i Röån skriftlig information från Svanö AB om utbyggnadsplanerna.
 

 FÖRENINGENS BILDANDE

1980:           Vid ett möte 3/7 i Röåns föreningshus bildades Föreningen Rädda Röån. En interimsstyrelse tillsattes. Nytt möte hölls 8/7 varvid bl.a. ett stadgeförslag framlades och godkändes med smärre ändringar. Föreningens namn fastställdes till Föreningen Rädda Röån. Vid möte 15/7 antogs stadgar för Föreningen Rädda Röån. Ordinarie styrelse valdes enl .följande: S.Tarander ordförande, B Hellström sekreterare, P. Fernlund kassör, H.Vedin och N.E. Sjödin övriga ledamöter. Till suppleanter valdes A.Vedin, M. Klingberg, M.Söderman, H. Viklund och B.Strang. Sista mötet för året hölls 4/10
 

 FÖRENINGENS VERKSAMHET

Under året (1980) sökte Föreningen Rädda Röån ge spridning åt Svanö AB.s planerade kraftverksbygge och de förväntade följderna därav. I detta syfte togs kontakt med lokalpress och radio. Namninsamlingar genomfördes. Vi spred dekaler och satte upp anslag längs ån. Statsminister Fälldin uppvaktades vid sitt besök i Junsele (14/10). Kontakter togs med Storsjö Byalag och Älvräddarna. Sollefteå kommun och fritidsnämnd tillfrågades om sin inställning till Svanö AB.s planer liksom även de politiska partierna i Sollefteå. Den 12/8 beslöt kommunen att avvakta. 18/7 tog fritidsnämnden samma beslut. Av de i Sollefteå tillfrågade partierna tog VPK som första parti ställning mot en utbyggnad. 11/12 fattade Centern samma beslut. Under helgen 16-17/8 sade Svenska Miljöförbundet nej till en utbyggnad efter att Föreningen Rädda Röån uppvaktat personligen och med skrivelse.
Länsstyrelsens naturvårdsenhet erhöll ett av N.E. Sjödin och H. Viklud utarbetat ”Förslag till komplettering av turistsatsning- Junseleområdet till Ådalprojektet”. 

Fortsättning 1980:

          ÖVRIGA HÄNDELSER AV INTRESSE FÖR FÖRENINGEN RÄDDA RÖÅN 

I början av augusti erhöll föreningen ett brev från f.d. fiskerikonsulenten i Härnösand Nils Erik Nilsson med uppgifter om de hemliga planer vattenkraftsindustrin hade beträffande Betarsjön.  Enligt detta brev var kraftverket i Röån endast etapp 1 i en större plan , nämligen Betarsjön. 
13/8 sade Byggnads i Junsele ja till en utbyggnad. 5/9 tog Byggnads i Sollefteå samma sorgligt osolidariska beslut, vilket motiverades med förväntade arbetstillfällen. 

Båtarna anländer
30/5  Landstigning vid "Rickards"

1981:
 5/2 ägde de av länsstyrelsen arrangerade informationsmötena rum i Forums teatersalong i Junsele. Där framlade Svanö AB sina planer på att bygga två dammar; en vid bron efter Backevägen och en i byn Röån. De två mötena var välbesökta och motståndet mot Svanös planer kompakt och välmotiverat. 7/2 publicerades i ortspressen Sollefteå kommuns egen kommunöversikt, där man bl.a. på en karta markerat områden av särskilt intresse. Röån tangerar enligt denna fridlysta områden med riksintresse för miljövård. En del av ån rinner tom igenom. 14/2 sade Projekt Ångermanlands Flora nej till utbyggnad. I slutet av februari vände sig SNF i Solleftå till kammarkollegiet med en begäran om att stoppa utbyggnaden och 14/4 beslöt generaldirektör Valfrid Paulsson att låta naturvårdsverket vädja till regeringen att ta över frågan om Röån. 30/4 redogjorde Svanö (NN) för ändrade planer: Ingen damm vid sjön, dammen i Röån 193,7 m i st f 194 m.
30/5 ordnade Sollefteåkretsen av SNF en kanot- och båtfärd på Röån från Tågsjöbergsbron till "Rickards", där ett 60-tal personer efter ankomsten förtärde sina medhavda matsäckar och lyssnade på information från Gunnel Malmkvist, Leif Olsson och Lars Willson. Därefter vandrade deltagarna längs forsen och fick bl.a. bevittna en improviserad uppvisning av H. Vedin  i den svåra konsten att forsränna. 

Harry och Björn
Harry Vedin vid årorna. Björn Bergström åkte med.

6/6 stod att läsa i i tidningarna att Naturvårdsverket beviljat länsstyrelsen 35000 kr att användas för att undersöka hur växter, djur och fiskar samverkar i Röån.
I mitten av juni erhöll berörda parter i Rö och Tara meddelande från vattendomstolen om att Svanö AB och Bodums Kraft AB begärt tillstånd att bygga ut Röån med en damm


För 25 år sedan - den 22:dra december-
trodde vi att Röån var räddad för gott
 

Den 22 december 1982 hade vi vunnit kampen om ån
-för gott, trodde vi , men det har ju visat sig vara väl
optimistiskt. Med klimathotet som argument sticker
storbolagen nu åter upp sina giriga trynen och vädrar
morgonluft.

Se nedan  i N.N. 22/12 1982
Här kan man med visst fog tala om
"Årets Julklapp"